En evig väntan

Att vara kattuppfödare är en evig väntan, antingen på löp eller på kattungar eller på att katten ska bli stor nog för att testas och att sedan att vänta på svaren. Det kan vara väntan på att se om allt går bra med första kullen för killen man spanat in och när han väl har kommit igång och visat vad han går för så passar det inte in i min egen planering. Och då av en sån löjlig anledning som utställning : )

Jag hade hoppats kunna para i mars o få ungar i mitten av maj men då ville inte herr katt.

Nu har vi planerat att åka till Västerås i maj och till Sundsvall i juni för att äntligen få bedömning av 3 av ungarna från mina två kullar från förra året.

När man väntat och längtat så länge som vi gjort under denna period av ofrivillig isolering så känns det viktigt att få komma ut o träffa kattfolk och deras katter. Det här har då gjort så att det inte passar för oss att para förrän tidigast i vecka 17

Då borde ungarna födas lagom efter vi varit till Sundsvall 18-19/6.

Nu kan jag bara hoppas att Nia kommer i löp också lagom till Valborg

Sedan ska vi vänta igen, den här gången på hallontuttar : )